drömma kan man la få göra

Idag har jag varit på gudstjänst och käre pastor Pea snacka om förnyelse och att prova på nya saker. Samtidigt träffar jag på människor som vill vara realister och hålla sina estetiska ungar på verklighetens väg. Vi kan ju drömma så länge vi är barn, men sen när vi blir "vuxna" så måste vi hitta ett yrke och tjäna ihop vårt levebröd som alla andra myrorna i stacken. Inte kan man när man är 25, 30 fortfarande vara på vift. Eller kan man det? Vad är det som bestämmer hur vi ska leva, är det alla andra, eller var och en sitt eget liv? Ja, detta nya äventyr som jag snart ska ge mig ut på, är inte hundra procent klarlagt och jag vet inte såhär innan vad jag ska göra efter min utbildning. Jag tänker att jag har potential. Potential. Detta ord som vi i vårt arbete har upprepat så många gånger att det snart blir ett "småord" (som man säger på "Sista Minuten" i P1). Detta ord som betyder så mycket. Att alla har potential att göra skillnad. Jag har gjort skillnad hos tusentals barn de senaste 2 åren och jag tror att jag kan fortsätta göra skillnad, inte säker på hur, men nu prövar jag detta. Tänker inte skaffa mig ett 9 till 5 jobb bara så att jag kan ha pengar till att åka på charter och bo i en fin lägenhet nu. Det kan jag göra sen, om detta inte funkar. En annan sak jag tänker på, när andra ger upp sin dröm när det verkligen gäller, och skaffar sig ett "riktigt" jobb, då ökas drömmarnas odds, mer möjligheter för oss som fortfarande drömmer. Jag gillar den tanken, fast det låter som om jag skulle livnära mig på andras misslyckanden, och så är det inte. Jag vill gå före och visa att det visst går. Man kan följa sitt hjärta!

Tycker att bara för att man tar steget över tjugo så ska man få fortsätta drömma. Så jag tänker hålla för öronen och skrika bingo när realisterna närmar sig!