vi - han och jag

Det känns konstigt. Jag längtade så länge och nu är det över. Fast, jag känner mig starkare på något vis, som om jag fått dextrosol i blodet och orkar lite till. Kan inte förstå att det bara var i morse som jag kysste honom och sa mina "vi ses snart!" för att slippa säga "hej då..."

Han som med en kombination av en dokumentär om Paul Simon i Sydafrika får mig bli kreativ, att skriva musik och skapa texter som uttrycker känslorna som bubblar i mig. När jag blundar tänker jag
att det kanske inte hände, men effekten på mina runt omkring och de två bilder Johanna tog på oss på sjön säger annorlunda. Det är sant. Han har varit här och nu njuter jag av minnerna.

Vi åt god mat med gubben och mamma. Vi åkte till mormor och morfar och badade och rodde eka. Vi pussades tusen gånger. Vi åkte ut på sjön med mina vänner fastän det var mulet. Vi. Han och jag.